måndag 25 mars 2013

Backpacker-tips i Australien

*Varning för långt inlägg*

Det här blir (vad jag vet nu i alla fall, kan kanske komma upp en Australien-film här sedan om ni har tur!) det absolut sista inlägget på Pack in a Bag. Det har varit roligt att skriva under resans gång och jag hoppas att även ni läsare uppskattat det. Det jag/vi också hoppas är att bloggen skall fungera som ett hjälpmedel för framtida backpackers i, främst, Australien.
Ja, det var ju lite vemodigt det här, då det här verkligen innebär den absoluta slutpunkten för vår fantastiska resa. Men, men. Well, well - here it goes. Ett sista inlägg som till fullo är tillägnat er backpackers som tänker ge er ut i världen.
Enjoy!

---------

Okej, eftersom vi anser oss vara beresta nu och ha hyfsad koll på allt vad det innebär att resa runt i Australien, så tänkte vi att vi skulle sammanfatta en liten lista med tips och rekommendationer på saker att tänka på inför och under resan.
Främsta anledningen till detta var att vi själva inför vår resa upplevde att det fanns rätt dålig info gällade vissa saker.

Okay, here we go!

Work and Travel Company (numera GoXplore):
Vi reste alltså med ett företag som hette Work and Travel Company. Vi har sinsemellan diskuterat några gånger om det verkligen var värt de extra tusenlapparna. Efter lite dividerande har vi ändå kommit fram till att det var värt det. Visst, man förlorar lite pengar på det, jämfört med om man fixar allt själv på plats, men då man kommer till ett helt nytt land och har noll koll på saker och ting är det skönt att få sådant som sim-kort, bankkonto, sjukhuskort mm fixat åt sig. Vi skulle alltså vilja rekommendera Work and travel. Personalen var helt okej, lite scams vad gäller rabatterade priser, men allt fungerade smidigt och vi fick trots allt svar på de saker vi behövde hjälp med.
En ytterligare sak som var till stor betydelse är att man reser samtidigt som andra svenskar som i en grupp, vilket gör att man lär känna nytt folk direkt. Det här är speciellt positivt om man reser ensam. Dessa är lättare att hålla kontakten med också på hemmaplan, eftersom man bor så pass nära varandra. Exempelvis firade vi jul med två som reste samtidigt som Joel och Andreas och nyår med några som reste samtidigt som mig och förra helgen var Adam som reste med J och A upp och hälsade på oss här i Bollnäs. Kontakter och vänner för livet!

Bil:
Den stora frågan - är det värt att köpa bil om man backpackar i Australien? Svaret är utav tvekan JA!!! Visst, det är närmast en förutsättning att man är ett gäng som delar på kostnaden då det är mycket pengar som skall läggas ut (vi betalade 5200 dollar, men då inkluderades bl.a nedanstående punkter) och visst, risken finns att det skiter sig totalt och bilen går sönder...men! har man bil kan man åka vart man vill, närman vill. Man kan stanna till när man vill, det är faktiskt billigare än att resa runt med Greyhound-bussarna och det är en frihet som gör det hela så otroligt mycket mer värt. Nu reste vi i och för sig aldrig runt med Greyhound, men bara en sådan sak som att vi under hela vår resa kunnat spela vår egen musik från Spotify i bilen bevisar att det är bättre att ha bil.
Vi köpte för övrigt en Ford Falcon GLi -97. Ford Falcon är de mest pålitliga och vanligaste bilarna i Australien och är därför det bästa köpet.
  • Registration
Kör man bil i Australien måste den vara registrerad. Registreringen ingick i vårt köp, så vi är väl inte 100 % insatta i hur det går till, men köper man en bil som är registrerad i New South Wales måste man registrera om den i NSW då reg:en går ut. Dock är det inga problem att färdas fritt runt i hela Australien. Det har ingenting med reg:en att göra. När man köper en bil måste man registrera den i sitt namn på ett RTA-kontor, detta för att få lov atts älja den vidare (så fungerar det i alla fall om man köper den via ett företag som vi gjored, vilket vi för övrigt rekommenderar att göra. Mycket säkrare så).
  • Warranty
Inkluderades i vårt köp och rekommenderas. Vi hade Australian Warranty Network (AWN) och det funkade bra. Enda man behöver göra för att garantin skall gälla är att byta olja och oljefilter var 500:e mil alt. var tredje månad. I övrigt hade vi ingen direkt kontakt med dem.
  • Road Assistance
Ett måste då man åker runt i Australien. Dör bilen på en milslång raksträcka utan trafik i 45 graders värme kan det vara bra att bli hämtad.
Vår bil dog en gång. Inom 15 minuter var road assistance där (NRMA, finns runt om i hela NSW), 15 minuter senare kom en bogseringsbil och bogserade bort oss till en bilmakaniker. Bogseringen ingick i avtalet och var helt gratis, annars kostar sådant väldigt mycket pengar.
  • Pink slip
Pink slip är Australiens motsvarighet till vår besiktning. Köp inte en bil som inte är pinkslipad. Är bilen pinkslipad då man köper den är risken för att den skall gå sönder avsevärt mindre.
  • Försäkring
Att köpa en försäkring som täcker allt är endast dumdristigt. Köper man en bil i Australien köper man troligen inte någon allt för värdefull, vilket innebär att skador på det egna fordonet inte spelar någon större roll och därför inte är värd att försäkra...DOCK är det ett måste att ha en försäkring som täcker skador på det andra fordonet. Kör man på en Ferrari kan det som backpacker (och som vanlig person) vara lite småjobbigt att punga upp med en halv miljon.
Vi använde oss av försäkringsbolaget AAMI. De var väldigt tillmötesgående då vi kontaktade dem (då vi skulle säga upp avtalet). Man betalar via autogiro på månatlig basis, hur simpelt och smidigt som helst!
  • Toll Point
När man åker in (eller förbi) i Sydney, Melbourne eller Brisbane måste man betala trängselskatt. Detta gör man enklast genom att gå in på respektive stats hemsida och registrera sitt kontokort. Bara att googla fram de olika staternas siter.
  • Försäljning
Görs bäst via www.gumtree.com.au (Australiens motsvarighet till Blocket). Tyvärr hade vi bara tio dagar på oss att sälja bilen så vi fick den aldrig såld där, utan fick använda oss av vår Buy back-guarantee. Dock vill vi höja ett varningens finger angående den här sidan. Vi fick inom två dagar efter att vi lagt ut annonsen flera suspekta mail, vilka senare visade sig vara scam. Så om någon säger att de är villig att betala "asking price", men de kan inte hämta bilen själv för de ska iväg på något viktigt, flashigt jobb och kan därför endast ha kontakt via mail, så är det en bluff.
Annars skall det vara en säker sida. Betalnign emd Paypal är vanlig.

Sim-kort:
Vi använde oss av Global Gossip. Det är absolut inte det bästa företag vi handskats med, men å andra sidan vet vi inte hur de andra telefonbolagen i Autsralien är heller.
GG hade kass täckning i Queensland, men annars absolut duglig. Det kostar 10 dollar för 1 GB Internet och man kan ringa och smsa gratis till alla med GG och det är gratis att ta emot samtal från t.ex Sverige. För 10 dollar får man 25 minuter att ringa för till hela världen. Ibland fylls dock iten kontot på, trots att det dras pengar från ens bankkonto. Hur som helst så fungerade det bra på det hela taget och man tabbar sig inte om man väljer Global Gossip.

Bankkonto:
Vi använde oss av Westpac och har väl egentligen inget negativt att säga om dem. Det är gratis att ta ut från Westpac-automater och bemötandet var utomordentligt då vi (jag) besökte banken. Man fick dessutom gratis tillgång till deras välfungerande internetbank. Westpac är att rekommendera alltså. Ingen erfarenhet av andra banker dock, men att döma av bankkontor verkar Westpac vara bland de största och kontor finns över hela Australien.

Medicare card:
Ett kort som tillåter gratis (?) läkarbesök. Inte riktigt koll på reglerna runt det, men man måste helt enkelt ha ett sådant om man reser runt i Australien. Vi fick detta fixat av WnT.

Budget:
Vi hade en budget på 70 000 kr. Jag hamnade på 77 707 kr för att vara exakt och då spenderade jag 3,5 månader i Australien (där jag levde väldigt snålt de första 2,5 månaderna) och sedan 1,5 månad i Asien.

Hostel:
Kvalitén varierar på hostelena, så även priset. Uppe i Queensland hittar man de billigaste hostelena, medan NSW, VIC och SA är betydligt dyrare. Söderut får man räkna med runt 28 dollar/natten, medan man uppe i QLD klarar sig på runt 20 dollar/natten.
  • Boka hostel:
Vi bokade alla våra hostels via www.hostelworld.com. Det fungerade helt smärtfritt och där finns även recensioner, ratings, kontaktuppgifter och vägbeskrivningar att tillgå. Vi rekommenderar sidan varmt.

Att dricka:
Ska man festa i Australien är det Goon som gäller för hela slanten. Goon är ett samlingsnamn för de billiga (11-14 dollar/4 liter) boxvinerna som finns i alla spritbutiker. Goon betyder f.ö ungefär  "idiot". Står man iten ut med vin kan man köpa Maxx Dry Beer för 36 dollar/lådan (24-pack).

Matvaruaffär:
Billigaste matvaruaffären är Aldi, vilket är lite som Lidl. Aldi är guld värt, men finns inte på så många ställen. Finns inte Aldi är det Woolworths som gäller. Ww kan jämföras med ICA i Sverige. En snarlik butik är Coles, lite sämre utbud, men annars i stort sett likadant. Kan jämföras med Coop.

Vilka varor:
Pasta, pasta, pasta. Massvis med pasta är det som gäller. 500g pasta kostar 0,69 dollar på Woolworths. Ett tips är att alltid hålla koll på hyllorna längst ner, där hittar man de billigaste priserna. Köp alltid det billigaste av allt och leta frenetiskt efter extrapriser! Devon-korv funkar rätt bra den också. 1 kg för 2,29 dollar.

Camping:
Att rekommendera! Man får uppleva så otroligt mycket mer av landsbyggden och naturen. Man upptäcker det riktiga Australien, helt enkelt. Dessutom kostar det mellan 8-12 dollar/natten, vilket är mindre än halva priset på de flesta hostels.
Köp ett tält på Big W, sen äre bara att köra!

Turistattraktioner:
Undvik turistattraktioner. Hoppa istället över stängsel, gå på nästintill nya stigar och upptäck, upptäck! De enda turistattraktioner som är värda ett besök är Fraser Island och The Whitsundays. Dessa ställen är de bästa destinationerna i hela Australien.

Bloggens upplägg:
Jag kopierar från ett tidigare inlägg


  • Etiketter/taggar/ämnesområden

* Vi recenserade varje hostel vi bodde på utifrån samma parametrar som recensionerna på www.hostelworld.com bygger på.
Dessa recensioner kan hittas om man klickar på etiketten/taggen "Hostelrecension".
* Övriga recensioner, rekommendationer eller icke-rekommendationer etiketteras endast som "Recension".
Eftersom vi campat runt en hel del så finns även en etikett vid namn "Camping" som sammanfattar alla inlägg från vår campingtid här i Australien.
* Varje inlägg är etiketterat med statsförkortningen, beroende vart inlägget utspelar sig (NSW = New South Wales, ACT = Australian Capital Territory, VIC = Victoria, SA = South Australia, QLD = Queensland), så vill man veta mer om t.ex hostels eller resmål i Queensland klickar man på "QLD" då kommer alla inlägg rörande saker i Queensland upp.
* Varje inlägg som innehåller mer än ca 2 bilder är etiketterat som "Bilder" om man vill följa vår resa i bilder.
* De större städerna, alternativt väldigt populära städerna eller där vi spenderat mycket tid har en egen etikett, t.ex "Sydney", "Cairns" eller "Collaroy".
Sedan så finns massa fler etiketter, men ovanstående är sannolikt de viktigaste och de som kan behöva en närmare förklaring. Varje inlägg har naturligtvis flera olika etiketter.


  • Översättning

I högerspelaten kan man, med hjälp av Google Translate, översätta bloggen till massvis av olika språk. Det man dock bör ha i åtanke är att det blir väldigt många grammatiska fel vid översättning, men man får huvudkontentan av det hela i alla fall.


  • Frågor

Vid eventuella frågor är det bara att kontakta oss via Facebook.
Våra Facebook-konton:
Mattias Bäckman
Andreas Andersson
Joel Groth

Har du inte Facebook går det bra att maila till mattias.baeckman@gmail.com, men Facebook är att föredra.


Sådär, tack för mig och tack för oss!
Until next time (!?!) - Ha det bra!

/Mattias

Då var resan över...

Hej allihopa!

Det har nu gått en vecka sedan vi åter landade på svensk mark. Det har varit otroligt skönt att vara hemma igen, men visst bör man medge att det är vissa saker man saknar, det går kanske inte att undvika. Sjukt konstig känsla var det att entra hemmet igen i alla fall. Kändes på många sätt surrealistiskt.
Tiden sedan vi kom hem har till stor del varit häktisk (i alla fall för undertecknad). Det är mycket som skall ordnas såhär efter att man kommer åter efter fem månader - sjukhusbesök, tandläkarbesök, jobbesök, kompisbesök, mm. Nu börjar allt lugna ner sig dock. Åter till vardagen! Skönt.

I fredags kom Adam från Västerås på besök. Vi hade nämligen under lördagen bjudit in till Homecomingfest i en lokal på Gärdet i Bollnäs. Festen blev riktigt lyckad och det var enormt roligt att träffa alla polare igen. Vi var väl omkring 35 personer på festen kanske.
Efter tillställningen bar det av till Tuppens för att kolla på Ison & Fille och Petter och även träffa på ytterligare lite folk. Allt som allt en lyckad kväll alltså.

Om vi då ska försöka att ge oss på en liten sammanfattning av resan så är väl det att det (i alla fall för mig) var det bästa beslut jag någonsin tagit, att istället för att börja studera dra ut på min livs resa. Vi har fått upplevt så otroligt mycket; vi har bott på bra hostels, vi har bott på dåliga hostels, vi har campat, vi har åkt bil, buss, färja, spårvagn, katamaran, sky train, tunnelbana, taxi, vi har sett delfiner, havssköldpaddor, revhajar, stingrockor, kängurus, opossums, spindlar, ormar, insekter, fåglar, valar, andra fiskar, vi har upplevt extrem värme, vi har upplevt (enligt Australiensiska mått mätt) riktig kyla, vi har snorklat, duschat i vattenfall, sett de mest fantastiska vyer, upplevt otaliga motgångar, ätit god mat, ätit vidrig mat, kört längs extremt kurviga vägar, kört längs spikraka vägar, kört i djup sand, kört i vatten...ja, listan kan egentligen göras 15 gånger så lång, men ni fattar grejen.
Vi har upplevt i stort sett allt man kan vänta (och inte vänta) sig. Resan har varit en enorm upplevelse och ett minne för livet. Om jag skulle välja ett ord som beskriver resan, så är det "Livserfarenhet".

Sådär, det var en väldigt komprimerad sammanfattning av vår resan. Önskas fler detaljer så hänvisar vi till resten av bloggen.

/Mattias

söndag 17 mars 2013

Mytomani och hemfärd

Sydney, Collaroy, Katoomba, Blayney, Canberra, Narrandera, Mildura, Adelaide, Mount Gambier, Apollo Bay, Melbourne, Lakes Entrance, Narooma, Batemans Bay, Wollongong, Dee Why, Coffs Harbour, Surfers Paradise, Rainbow Beach, Fraser Island, Rockhampton, Airlie Beach, Cairns, Whitsundays, Gladstone, Byron Bay, Hongkong, Bangkok, Koh Samui, Koh Phangan, Karon Beach, Koh Phi Phi Don.

En hel del ställen, inte sant? Vad är nu detta?
Jo, städerna ovan är städerna vi sovit i under de senaste 5/6 månaderna. 32 destinationer sammanlagt har det blivit, och då skall man veta att vi bott i Collaroy tre gånger, Airlie Beach två gånger, Hongkong två gånger, Bangkok två gånger och i Karon Beach två gånger.
Vi har varit med om otroligt mycket och resan har varit enormt givande på många plan, men nu har vi då alltså kommit till slutet av vår resa. Det känns underligt på många sätt. Det skall bli otroligt skönt att komma hem, speciellt med tanke på de senaste, händelsefattiga, dagarna. Ändå är det svårt att greppa att vi faktiskt, om ca 1,5 dygn, är hemma i trygga, kära Bollnäs och fantastiska Sverige.
Att vi varit borta i fem respektive sex månader känns väldigt surrealistiskt må man säga.
Ett sammanfattade inlägg kommer att dyka upp på bloggen inom några dagar, tillsammans med en liten "att-tänka-på-lista" då man backpackar i Australien.

...just nu sitter vi på flygplatsen i väntan på att flyget skall lyfta. Då utcheckningstiden på hostelet var 11.00 och flyget inte går förens kl 01.10 så är vi så illa tvugna att fördriva omkring 13 timmar här på flygplatsen. Vi tackar högre makter för att det finns snabbt, gratis wi-fi tillgängligt på hela anläggningen.

De senaste dagarna har annars i stort sett sett likadana ut. Vi har spenderat omkring 22 timmar av dygnet i sängen med dator/iPad.
Igår vid frukost hände dock en sak värd att förtälja. Vi träffade nämligen världens största mytoman. Ni som har sett "Gryningsmytomanen" på YouTube kan föreställa er denne man om ni multiplicerar Gryningsmytomanen med 100.
Det här snubben var från Florida i USA. Han hade bara minuter före vi träffade honom på Donken close:at tre stycken trillion dollar-dealer med Japan. Han jobbade 20 timmar om dagar och hade så gjort i 1,5 år här i Hongkong. Företaget som han ägde var multinationellt, men han kunde av sektretessanledningar inte yppa namnet på företaget.
Han påstod sig också ha botemedlet mot aids och malaria och hävdade att Kina egentligen "äger" USA på grund av en uppgörelse på 70-talet.
Utöver det här så rapporterade han endast till folk som rapporterade direkt till Barack Obama, han själv (Walter Schumacher) hade dock aldrig haft äran att själv träffa presidenten.
I övrigt påstod han även att Queen Elisabeth rapporterade "uppåt"... mer kunde han inte säga pga sekretessen. Det han yppat för oss fick egentligen inte heller förtäljas. Bill Gates var dessutom en ond människa som lever på missären i Afrika (uppfattade vi det som i alla fall...).
Det hela slutade med att han sade att han sökte ungdomar att involvera i sitt företag. Med tanke på den promilles sannolikhet att han talade sanning och av ren nyfikenhet så fick han våra nummer, så vi får väl se om han hör av sig.
Förhoppningsvis är han inget maniac som väljer sina mordoffer genom denna metod (tankarna far till Dexter Säsong 4 och Trinity Killer).
Aja, vi får väl se hur allt utspelar sig.

Sådär. Det här var troligen - om jag inte får för mig att skriva någon rad i London då vi är där i 4,5 h - det sista bloggnlägget under vår backpackerresa. Några fler inlägg kommer dock, som sagt, i efterhand.


Tills dess, ha det bra!
/Mattias

lördag 16 mars 2013

Bildbomb från Thailand

Hellu!

Här kommer således bilderna från vår Thailandsvistelse. Bilderna är måhända aningen tråkiga, men vid det laget vi var i Thailand hade vi ledsnat en del på att dokumentera allt i bilder.
Hyfsat variationsrikt är det i alla fall!

Det här blir också den sista bildbomben som kommer upp på bloggen.

Enjoy! :)


Gatan vi bodde på i Bangkok

Bangkok

Helgmarknad i Bangkok

Stekiga grabbar - Såklart

Thaiar som spelade något slags instrument. Ofattbart skickliga!

Flaktur då vi anlänt till Koh Samui. Ingen aning om vart vi är på väg...

Avkoppling vid poolen på Koh Phangan

Poolhäng

@ Sabaii Bay Resort

Målade och redo inför Full Moon Party!


Gruppbild

Påväg tillbaka till fastlandet

Koh Phi Phi Don


Viewpoint Phi Phi Island

Phi Phi

Mata apa @ Monkey Beach


Mata apa, fast på ett annat sätt...

Family Guy-apan :D

Long tail boat. Till vänster: Jocke som vi hängde runt med en del i Thailand

The Orange Place @ Phi Phi

Vårt bidrag

...och här avslutar vi vår resa. På ett hostelrum i Hongkong!


Sådär, de var de sista bilderna från vår resa. Hoppas de dög!
Vi hörs vidare dock :)

/Mattias

Recension Delta Hostel, Hongkong

Delta Hostel
Flat A5, 16th Floor, Block A, Chung King Mansion
36-44 Nathan Road, Tsim Sha Shui, Kawloon
Hongkong
Tel. +85223112170

Eftersom vi är i slutet av vår resa så blir det här första recensionen vi skriver samtidigt som vi fortfarande bor på hostelet.
Själva rummet är microskopiskt, men duger utomordentligt väl. Internet works like a charm.
Tyvärr är nog det det enda positiva. Omgivningarna är hemska. Hostelet ligger i ett indiskt område där indierna är på en hela tiden och vill sälja kokain, weed, kostymer med mera.


Pris
150 HK-Dollar/natten (3-bäddsrum)


Betyg 1-10
Karaktär: 3
Säkerhet: 3
Läge: 6
Personal: 4
Atmosfär: 2
Renlighet: 3

Sammanlagt, genomsnittligt betyg: 3,5/10


Själva rummet håller absolut måttet. I och för sig är det bara 8-10 kvm, men sängarna är relativt komfortabla och det är allt som behövs.
I övrigt är det inte mycket att hurra över. Indierna är som sagt sjuuukt dryga, man får vänta på hissarna i en evighet och trapporna är inte den säkraste miljön då man dels blir erbjuden knark och dels riskerar att trampa på uteliggare eller människoskit (true story).
Dock bör sägas att det är väldigt nära till tunnelbanestation, rymdmuseet, Donken (McDonald's) och 7-eleven.
Ska man vistas i Hongkong (vilket man inte borde göra mer än i max tre dagar) skulle vi hellre rekommendera att bo i Mongkok där vi bodde förra gången. Där finns även ett riktigt schyst gym inom gångavstånd på Nathan Road.


Sådär, det var vår sista hostelrecension för den är resan. Vi hoppas att vi lyckats bidra med något i alla fall och att alla som läser vår blogg och skall bege sig iväg på sin livs resa eller redan reser runt finner stor nytta av bloggen och våra recensioner.

Recension Maney Resort, Koh Phi Phi Don

Maney Resort
Moo 7 Aonang, Muang, Krabi
Phi Phi Island
Thailand
Tel. +6675601230

Det här var ett hotell. Inte på långa vägar ett lyxhotell, men vi trivdes här och vi hade sannolikt den bästa duschen här under hela resan! Bungalowen var stor och rymlig och läget var på många sätt idealiskt.


Pris
13600 Baht för ett trebäddsrum i sex nätter = 2267 Baht/natten


Betyg 1-10
Karaktär: 7
Säkerhet: 4
Läge: 8
Personal: 4
Atmosfär: 6
Renlighet: 4

Sammanlagt, genomsnittligt betyg: 5,5/10


Här var det främst (som nämns ovan) läget, rymligheten och badrummet vi gillade. Dörren gick inte att regla från insidan, så man fick alltid sova med dörren på glänt. Oss gjorde det ingenting, men nojjar man över sådant kanske man bör söka sig någon annanstans. Samtidigt är det Thailand, så lite får man räkna med.
En kackerlacka beskådades, men, som sagt, Thailand. Dock misstänker vi att vi hade bed buggs, vilket är lite värre kanske. Aja, vi led inte av det i alla fall.
Frukosten som serverades var på tok för liten, men den fungerade.
...nu öser vi ut kritik här, men sanningen är den att vi verkligen gillade det här. Hotellet ligger mittemellan de båda huvudstränderna. Vill man festa är det tio minuters promenad, vill man chilla på den lite mindre ungdomliga sidan är det tio minuters promenad som gäller.
Dock är saken den att allt är nära på Phi Phi.
Bor ni här så gå ner för backen och till vänster i fem minuter. Där finns The Orange Place. Ät där!
I övrigt var Internetanslutningen rätt kass.
Despite all the criticism above, så gillade vi det och vill rekommendera det!

Recension Pineapple Guesthouse, Karon Beach, Phuket

Pineapple Guesthouse
291/4 Patak Road
Karon
Phuket
Thailand
Tel. +6676396223

Här bodde vi två gånger. Första gången hade vi massvis med myror på
rummet, men var förskonade andra gången. Annars inget att klaga på. Bra Internet dessutom!


Pris
333 Baht/natten (3-bäddsrum)


Betyg 1-10
Karaktär: 5
Säkerhet: 5
Läge: 7
Personal: 7
Atmosfär: 5
Renlighet: 4

Sammanlagt, genomsnittligt betyg: 5,5/10


Ett hostel som är ganska genomsnittligt. Inga toppar, inga dalar - inga markanta i alla fall.
En mycket god och betryggande sak är att stället ägs och drivs av en britt, vilket gör att man utan problem kan komminucera med honom då man skall boka taxi eller dylikt. Övrig personal snackar även de duglig engelska.
Området i övrigt var på tok för turistiskt och svenskt för oss. Det står på svenska i stort sett överallt och de svenska flaggorna vajjar i vinden lite varstans. Vi älskar Sverige, ingen tvekan om det. Speciellt inte efter den här resan. Men vi äcklas ändå av alla svennebananer som åker till Karon i Phuket, ligger under ett parasol och tycker att de är beresta och exotiska som är i Thailand.
Hur som helst kanske inte det hör hit riktigt, men är man på samma våglängd som oss så bör man söka sig någon annanstans.
Hostelet ligger dock nära den mycket fina stranden och ska man på Bangla Road i Patong på kvällen (ett måste) så är det bara att ta en tuktuk för 300-400 baht!

Recension Sabaii Bay Resort, Koh Phangan

Sabaii Bay Resort
100/56 Moo 1, Baan Tai
Koh Phangan, Suratthani
Thailand
Tel. +6677377166

Efter att ha harvat runt på hostels i 5 respektive 4 månaders tid så kom vi slutligen till ett HOTELL! Eftersom det här var en resort så fanns allt man behövde på området, dessutom var atmosfären riktigt lugn och skön trots att det nästan uteslutande bodde ungdomar där.


Pris
13200 Baht för ett trebäddsrum i sex nätter = 2200 Baht/natten


Betyg 1-10
Karaktär: 6
Säkerhet: 5
Läge: 6
Personal: 8
Atmosfär: 8
Renlighet: 4

Sammanlagt, genomsnittligt betyg: 6,2/10


Eftersom det här är ett hotell så blir naturligtvis bedömningen återigen lite luddig om man skall jämföra med övriga boenden, så det bör man ha i åtanke då man ser betygen. Högre standard ställer högre krav och ger högre förväntningar.
Det här stället behövde vi verkligen efter att varit omgivna av folk och ljud i så många månader. Då vi kom in i vår bungalow och stängde dörren upplevde vi för första gången sedan vi lämnade Sverige total tystnad.
Stämningen vid poolen och i restaurangen var även den lugn alla dagar. Detta trots att en utav världens störst fester - Full Moon Party - hägrade.
Vi satte i stort sett aldrig vår fot utanför resorten, då det inte behövdes. Frukosten som inkluderades var kass, annars höll maten god klass och var relativt billig. En skön sak var att alla måltider sattes upp på rumsnotan, så det behövde man aldrig bry sig om.
Ytterligare en positiv sak var att då jag, Mattias, blev sjuk av matförgiftning så tog de väl hand om mig, körde mig till sjukhus mm.
Att stället drivs av en schyst, svensk, föredetta friidrottare gör inte saken sämre.
Ett ställe som utan tvekan rekommenderas om man känner att man vill koppla av några dagar!
Ett minus var att vi fick böta för att ha färgat ner några lakan under Full Moon...samtidigt så är det väl förståeligt. Även det faktum att man måste be om städning känns lite sådär.

Recension Urban Guesthouse, Koh Samui

Urban Guesthouse
3/26 Moo 2
Chaweng Beach, Bophut
Koh Samui
Thailand
Tel. +66860770210

Hostelet är relativt nytt, så det är få taxichafförer som känner till det, vilket gör att det är rätt svårt att hitta. Hostelet drivs av en trevlig italienare med stor passion för mat, vilket märks i hans matlagning. Ett riktigt schyst hostel!


Pris
300 Baht/natten (3-bäddsrum)


Betyg 1-10
Karaktär: 7
Säkerhet: 5
Läge: 7
Personal: 8
Atmosfär: 5
Renlighet: 7

Sammanlagt, genomsnittligt betyg: 6,5/10


Det här stället gillade vi. Det låg 200 m från stranden, nära till massa restauranger, trevlig personal som kunde god engelska och hostelts egen restaurang var riktigt bra. Frukosten var mättande och relativt billig och ville man spendera någon baht extra på kvällen så var hostelägarens hemgjorda pasta magisk.
Rummet var det största vi haft under hela resan och det städades då och då...och när det städades städades det ordentligt! Thaian som gjorde det var grym och väldigt trevlig. Då vi lämnade in tvätten tog det ett dygn, sedan hade vi sju kilo nytvättad (två ggr), nystruken, nyvikt och väldoftande tvätt. Kläderna var renare än de varit hittills under resan.
Det finns egentligen inte mycket negativt att säga om stället. Enda minuset var att man fick dela duschen med andra, men då det bara var fyra rum på hela hostelt så gjorde inte det allt för mycket.
Ett tips. Går ni ut på kvällen. Håll ihop, annars kommer den ena inte in då man måste ha nyckel bara för att ens entra byggnaden.

Recension U-Baan Guesthouse, Bangkok

U-Baan Guesthouse
Soi Rat Ruam Charoen, Klongsan
Bangkok
Thailand
Tel. +66884991503

Första hostelet i Thailand. Överträffade egentligen alla förväntningar. Här trivdes vi! Här bodde vi dessutom två gånger.


Pris
300 Baht/natten för hela rummet, alltså inte per person (3-bäddsrum, 1 Baht = 0,22 SEK)


Betyg 1-10
Karaktär: 6
Säkerhet: 5
Läge: 7
Personal: 8
Atmosfär: 6
Renlighet: 6

Sammanlagt, genomsnittligt betyg: 6,3/10


Efter Hongkong hade vi verkligen inga förväntningar alls inför ett hostel i Bangkok, Thailand. Men ack så fel vi hade i våra fördomar. Visst är det inte ett optimalt hostel då det inte finns något kök et.c, å andra sidan existerar i stort sett inte matvaruaffärer i Thailand, så det spelar ingen roll.
Hoselet ligger lite ghettoaktigt, men det bidrar bara till upplevelsen. Det är inte på något sätt ett hotfullt område, även om man kände sig lite obekväm då man traskade runt i de mörka gränderna och letade hostelet sent på kvällen då det var aningen svårt att hitta.
Det ligger bra till då det bara är någon minuts promenad till 7-eleven, respektive BTS-station, vilket är färdsättet man enklast tar sig sig runt på i Bangkok (skytrain).
Internetet är väldigt snabbt och funkar flawlessly. Det bästa är nog ändå ägarinnan av hostelet. Hon heter Joy och driver stället helt på egen hand. Hon pratar god engelska och hjälpte oss med allt vi behövde hjälp med (t.ex boka buss- och båtbiljetter till Koh Samui, rekommenderade oss vart vi kunde handla nya kläder, varnade oss för att ta tuktuksen i Bangkok, då de lurar en och kör iväg en till mörka gränder, mm, mm).
Det här är med andra ord ett ställe vi verkligen skulle vilja rekommendera.

Recension Ah Shan Hostel, Hong Kong

Ah Shan Hostel
Room 1406, 14th floor, Sincere House
83 Argyle Street
Hongkong
Tel. +85281161286, +85227875934

Det första hostelet vi bodde på utanför underbara Australien. Vi visste inte alls vad vi hade att vänta av ett hostel i ett annat land. Det här var även anledningen till att vi väntat med recensionerna ett tag. Istället för att jämföra hostelena med de i Australien så ville vi jämföra dem med de i samma land.
Det visade sig till exempel att kök på hostel "utomlands" (om man kallar Australien sitt hem) inte existerar alls.
Internetanslutningen var för övrigt gratis överallt där vi bodde i Asien.


Pris
175 HK-Dollar/natt (3-bäddsrum, 1 HK-Dollar = 0,83 SEK)


Betyg 1-10
Karaktär: 4
Säkerhet: 3
Läge: 7
Personal: 4
Atmosfär: 2
Renlighet: 5

Sammanlagt, genomsnittligt betyg: 4,2/10


Vårt första hostel utanför Australien som sagt. Det fanns inget kök, rummet var på ca 10 kvm och sängarna var bokstavligen hårda som betong. Dessutom var de gjorda för dvärgkineser. Dock är det sådant man får förvänta sig i Hongkong. Går inte att komma ifrån.
Läget är helt okej. Man bor mitt i "riktiga" kina, vilket är en upplevlse. Det är väldigt nära till Donken, 7-Eleven, tunnelbanan och smårestauranger. Vill man handla i en riktig (nåja) matvaruaffär är det inte heller långt.
Personalen kan hyfsad engelska och det mesta är som man kan förvänta sig. Enkelt att ta sig hit med buss A21 från flygplatsen är det också.
Inget topphostel på något sätt, men WiFi:et är enastående och för oss var det i alla fall under den här vistelsen allt som räknades!

fredag 15 mars 2013

Bildbomb från Hongkong


Sådär, nuså!
Efter många om och men kommer det äntligen upp lite bilder från den senaste 1,5 månaden. För att suga på karamellen ytterligare publicerar vi endast bilder från vår Hongkong-vistelse nu. Bilderna från Thailand kommer inom kort :)

Enjoy!


Vy över Hongkong från Victoria Peak

Victoria Peak

Utkiksplatsen, Victoria Peak

"Jag ser ljuset Jonathan"

En satans massa kineser

Dimmigt som vanligt...

A saint?

Ett fyllt tunnelbanetåg

Ett tomt tunnelbanetåg

Påväg mot Victoria Peak

"Hongkongiansk" spårvagn

Här bodde vi under vår första Hongkong-vistelse. Fint.

Idiotiskt med menyer på endast kinesiska!!

Cool byggnad

Andreas och Adam (som vi reste med då)...och Joel tittar fram i mitten

De finare delarna av Hongkong

Alla Hjärtans Dag på G...

Inne i ett buddhistiskt tempel

Vårt fina, rymliga rum under vår första Honkanvistelse

Sådär, det var allt för nu!
Hörs snart igen.

/Mattias

torsdag 14 mars 2013

Sista hållplatsen

Nuså, mina vänner, är det inte långt kvar. Snart återintar två av Sveriges skarpaste hjärnor Svea Rike.
På måndag kl 14.10 svensk tid tar vi mark på Arlanda, en tidpunkt som vi för närvarande verkligen ser fram emot.
Just nu befinner vi oss återigen i Hongkong, Kina. Denna gång valde vi att bo på ett annat hostel i en annan stadsdel, vilket vi för närvarande ångrar en del. Vi bor i vad som skulle kunna klassas som en "indiskt distrikt". Då vi bodde i Mongkok förra gången störde vi oss på att det var så mycket kineser överallt, men annars störde de oss inte. Här (nu har vi bara varit här några timmar, så ännu är det väl lite tidigt att uttala sig kanske) är det indier överallt och de är på en HELA tiden och vill erbjuda boende, sälja gräs, mm, mm. Ganska enerverande, men å andra sidan skall vi bara spendera tre nätter här, så vi ska nog överleva...

Vad har då hänt sedan sist?
Jo, vi tog som sagt flyget från Phuket till Bangkok, vilket visade sig vara ett utav de bästa besluten vi gjort hittills. Flyget tog endast en timme, vi lyfte innan angiven avgångstid och allt förflöt hur smidigt som helst. Då vi kom fram till Bangkan hoppade vi på en lokal stadsbuss som en thai pekade på att vi skulle ta...jag har tidigare sagt att vi är mätta på upplevelser, men nu blev vi så illa tvugna att tränga in en till.
Bussen var sådär trashig som man kan tänka sig att en thailändsk stadsbuss är, det gick runt en gammal thaia och samlade in bussavgiften (som var på 3,5 baht!?!) i ett rör och busschaffören stannade aldrig helt, utan man fick helt enkelt hoppa på och av i farten. En mycket trevlig och intressant upplevelse med andra ord!
Vi hade ingen aning om vart vi skulle av, men som tur var så var det en thaia där som kunde engelska och sade att hon skulle av på samma station som oss, så det löste sig hur bra som helst!

Idag tog vi då flyget till Honkan. Smidigheten var inte på topp, men det funkade rätt bra ändå. Höjdpunkten på dagen var då vi insåg att vi satt vid en nödutgång och hade benutrymme på ca 1,5 meter!
En sak bör dock nämnas om dagen. Vi har tidigare, som sagt, hyst en viss respekt för Hongkong-borna, då de enligt statistik är det smartaste folkslaget på jorden. Efter många om och men måste vi nu dock ifrågasätta denna statistik. Folkslaget är urbota dumt. Idag på planet till exempel så var det säkert fram 5 olika kineser och försökte få upp toadörren innan vi ledsnade och visade dem att man måste trycka den inåt (som på alla flygplan). Sedan när vi var ca en minut från att landa så reser sig en kärring upp och ställer sig i gången. Om hon skulle på toa eller bara ta fram kameran förtäljer inte historien, men maken till dumhet har man sällan varit med om...och som om inte detta vore nog så reser sig i stort sett alla kineser i planet några sekunder efter att det tagit mark.
Vi tyckte synd om flygvärdinnorna...


Det hinns nog med något till inlägg innan vi är åter i Sverige.
Vi hörs!
/Mattias

tisdag 12 mars 2013

Inlägg #100!

Yes. Så äre. Det här är officiellt Pack In A Bag's 100:e blogginlägg. Det första kom 30 juli 2012 och nu, 7,5 månad senare kommer det 100:e. Vi ska i det här inlägget inte gå in på för mycket statistik, men det kan väl nämnas att vi i skrivande stund haft 14305 besökare på sidan (oss själva exkluderat), vilket motsvarar ett snitt på 143 läsare per inlägg. Helt okej med tanke på att bloggen varit bra nog trist den senaste månaden.

Nåja. Thailandsresan var det jah. Vi befinner oss för närvarande i Karon Beach i Phuket på samma hostel som vi lämnade för en vecka sedan. Phi Phi-vistelsen gick förhållandevis snabbt och seglade förbi utan större händelser eller missöden. Vi spenderade dagarna på stranden och då vi inte låg på där så satt vi och åt eller låg i sängen - en relativt simpel livsstil med andra ord.
En sak som dock är värd att förtäljas och som rekommenderas varmt är thaimassagen vi tog i söndags. Efter att sammanlagt i livet varit i Thailand i ganska precis sex veckor kom slutligen den efterlängtade massagen...och vilken massage! 400 baht för en timmes ren (mestadels i alla fall) njutning. I slutet knäckte de våra ryggar på de mest märkliga sätt. Behövligt är bara förnamnet.

EDIT: Jag hade tydligen nämnt en del om nedanstående redan, men, men...
När vi ändå är inne på ämnet Phi Phi Island och njutning så bara MÅSTE vi nämna The Orange Place. TOP är en liten, aningen undangömd guldgruva av goda thairätter. De enda som känner till restaurangen har rekommenderats den av andra backpackers och det är verkligen en rekommendation som är guld värd. Stället har de billigaste rätterna på ön (billigaste i hela Thailand vad vi har sett) och utan tvekan den bästa och godaste maten. Det är även enda stället som bistår med gratis vatten. Is finns även det att tillgå.
Att det inte bara är vi som har ovanstående åsikter bekräftas av alla (100-tals) teckningar som klär väggar och tak som backpackers genom åren målat. Ett måste då man besöker The Orange Place är att testa deras Massaman Curry med kyckling och deras Pad Thai med kyckling. Helt magiska!!
Vi var på Phi Phi i sex dagar och åt där åtta gånger.
Vill man hitta dit är det bara att fråga sig fram. Det är inte svårt.

Aja, nu blev det här inlägget långt som vanligt, så vi avslutar med att förtälja att klockan är ställd på 04.00 imorgonbitti, kl 05.00 hämtas vi upp av en taxi utanför hostelet för att sedan k 08.05 flyga till Bangkok.
Hemresan som allt som allt kommer att ta en vecka har tagit sin början. Om sex dygn är vi hemma igen...


God natt,
/Mattias

fredag 8 mars 2013

Utflykt

Hola amigos!

Nu när halva vår Phi Phi-vistelse har gått passar det ypperligt med ett litet inlägg för att ni läsare skall kunna hålla koll på läget.
Phi Phi är utan tvekan vår favoritplats i Thailand av de ställen vi besökt. Hit vill vi rekommendera alla som besöker Thailand att åka.
Ön är på många sätt unik då det inte finns några bilar här, i stort sett alla "invånare" består av backpackers och tempot är lugnt och behagligt. Ska man någonstans är det bara att gå. Ön är väldigt lätt att hitta på och det är gångavstånd till i stort sett allting.
Apropå gång så är det verkligen en aktivitet vi ägnat oss åt de senast dagarna. Jag skulle säga att vi uppskattningsvis snittar en mil per dag.

Som rubriken antyder så har vi varit på utflykt. Igår traskade vi den, i benen sugande, sträckan upp till viewpoint. Som jag troligen nämnt tidigare är vi ganska mättade på vyer vid det här laget, så utsikten imponerade inte det minsta för att vara ärlig.
Då vi ändå inte hade någonting bättre för oss så bestämde vi oss för att gå ner på andra sidan - och vilken promenad! Mitt i djungeln traskade vi i branta och steniga sluttningar. Det kändes nästan som om vi var tillbaka i Australien igen. Efter många om och men kom vi till slut fram till en strand som var helt okej. Skönt att komma lite avsides. Då vi tog en taxibåt hem insåg vi att vi hade gått en förvånandsvärt lång sträcka.

Utflykt numero två stod på programmet idag. Tanken var att dra till Bamboo Island och Mosquito Island, men då vi ansåg att prislappen var för stor så valde vi att åka till Monkey Beach istället. Där traskade det runt vänliga apor och sanden var utan tvekan den bästa hittills.
Tyvärr slutade aporna att vara vänliga efter ett tag och anföll oss. Vad vi kan se fick vi inga skrapsår i alla fall. Aja, det visare sig väl om vi får rabies eller inte.

Ja, det får räcka för tillfället.
Ni som troget väntar på bilder får vänta liiite till. Då vi kommer till Hongkong på torsdag skall vi börja gå igenom asienbilderna och slänga upp en bildbomb i vanlig ordning. Blir även att slänga upp lite bilder på fejjan, vilket inte hunnits med det heller ännu. Internetet här i Thailand är för dåligt helt enkelt.


På återseende,
/Mattias

tisdag 5 mars 2013

Nostalgi och sista unika destinationen

Ja, jag vet inte riktigt om man kan säga "sista unika destionationen", speciellt inte eftersom vi varit här förr, men, men det jag menar är i alla fall att efter Koh Phi Phi Don, eller Phi Phi Island som det oftare kallas, så börjar egentligen hemresan. Vi kommer att stanna på Phi Phi, dit vi anlände idag, till och med 11 mars, därefter tar vi färjan tillbaka till Karon Beach i Phuket där vi sover två nätter, efter detta flyger (ja, ni läste rätt!) vi till Bangkok, stannar där en natt och tar sedan flyget till Hongkong där vi stannar i fyra nätter innan vi sätter oss på flyget tillbaka till kära Sverige (med mellanlandning i London i ca 6,5 h).
Anledningen till att vi flyger från Phuket till Bangkok är enkel - vi står inte ut att åka buss/minibuss en gång till. 110 mil i buss skulle bli vidrigt i det här landet, så därför bestämde vi oss för att punga ut 300 kr extra för att få det lite bekvämare, hur o-backpackigt det än är.

Som rubriken avslöjar så har vi upplevt lite nostalgiska ögonblick de senaste dagarna. Saken är den att jag, Joel och Andreas var i Karon Beach och på Phi Phi 15-30 mars förra året, så igår gick jag och Andreas in på vårat gamla hotell och traskade runt och mindes. Idag har vi gått runt här på Phi Phi och bara njutit av att känna igen oss. Ett besök på vår favoritresaurang, The Orange Place, har det också blivit. Det här är ett ställe vi varmt skulle vilja rekommendera. Stället är klätt i teckningar från resande från världens alla hörn som hyllar stället eller viljat skicka vissa hälsningar. Restaurangen drivs av en gammal, snäll dam och stämningen är väldigt god. Går ni dit så beställ Massaman Curry with Chicken för 90 (!) baht. Bäst Massamanen vi smakat!

Ja, annars har inte allt för mycket hänt sedan sist. Jag mår lite bättre efter min matförgiftning och solen har gassat rätt fint de senaste dagarna. Ja, det är var väl det.

Nej, en sak till förresten. Vi träffade två brittiska tjejer vid namn Gabriella och Natalie på Koh Phangan som vi hängde med näst sista kvällen där. De blev djupt förnärmade (nåja) då de ej blev omnämnda i vår eminenta blogg, så då vill man så klart ställa saker och ting till rätta ;)
Andreas och jag har redan planerat lite vagt att åka till London en weekend i sommar och träffa ett par i Brighton som vi träffade på Whitsundays, så gör vi det är vi lovade en rundtur i centrala London av Gabriella och Natalie - great!


Vi hörs om någon dag, hej då.
/Mattias

söndag 3 mars 2013

Stulen mobil, matförgiftning och en hemsk resdag

*Varning för långt inlägg*


Eländes elände. Efter att i flera månader haft lite små motgångar från och till så som det ska vara och som inte är så betydelsefulla i det stora hela, utan snarare en del av upplevelsen så har motgångarna eskalerat rätt rejält de senaste dagarna - därav inget blogginlägg.

I tisdags var det Full Moon Party. En rolig upplevelse där vi förfestade med några andra svenskar på vårt rum som vi aldrig träffat förr. Vi kroppsmålade oss med mer, precis som seden säger.
Efter det drog vi till stranden där tusentals och åter tusentals människor hoppade runt.
Här började problemen. Vi hade på oss färgglada badshorts kvällen till ära. Tyvärr var fickorna inte de bästa i dessa. Jag går alltid och känner i fickorna så att mobil och plånbok är kvar. Helt plötsligt var mobilen borta. Vi lyste överallt på marken men hittade den inte. Dagen efter ringde vi mitt nummer, någn svarade, men lade på. Min mobil hade alltså blivit stulen. Yaay. Kul. Inte.
Själva mobilen var skitsamma, jag hade säkert köpt ny om någon månad ändå, det värsta nu är att alla bilder och filmer från australien som jag tagit med mobilen är borta, vilket suger något fruktansvärt.
Motgång numero 1 alltså.

Två dagar efter Full Moon Party började jag må fruktansvärt dåligt. Tänkte att det skulle gå över och folk runtomkring mig lugnade mig med det samma. Vid 17-tiden insåg jag att ja snarare blev sämre, så jag blev skjutsad till sjukhuset av hotellpersonalen.
Väl där fick jag beskriva mina symptom, precis efter att detta var gjort började jag kaskadspy i över en minut. Här trodde jag på riktigt att det var slut att jag skulle dö. Det är ju thailand, så jag nojjade över metanolförgiftning eller dylikt.
De lade mig på en säng, tog blogprov och lät mig sedan pissa i en kopp. Allt sköttes väldigt professionellt.
Efter en halvtimmes mycket jobbig väntan (mådde bättre efter att ha spytt i alla fall) så gav de mig beskedet att jag var matförgiftad och inte behövde oroa mig. Lättnaden är svår att beskriva.
Sedan dess har jag knappt ätit något på några dagar, men efter en kväll med åtskilliga toalettbesök så har det gått åt rätt håll och idag skulle jag tro att ja kan äta normalt igen. Aja, man får väl se det positivt - jag har i alla fall blivit av med min fettreserv som jag byggde upp i Australien. Värsta bara är att träningen blivit lidande.
Motgång numero 2 således.

Eftersom jag mådde piss så var vi tvungen att stanna ytterligare en natt på Sabaii Bay Resort på Koh Phangan. Nämnas bör att personalen var väldigt tillmötesgående och hjälpte oss med det vi behövde. Han som ägde hotellet var för övrigt en svensk gammal friidrottare vid namn Pär som bland annat gjort 7.02 på 60 m (Andreas har gjort 7.01) och 6.90-någonting i längd.
Angående friidrott så spenderade vi större delen av fredagen åt att ligga och titta på IEM från Göteborg på Eurosport. Då satan önskade man att man var i Sverige och Göteborg iaf!
Hur som helst så skulle vi dra till Phuket under lördagen istället. Vi klagade på vår resa från Bangkok till Koh Samui, det skulle vi inte ha gjort.
Resan började med en tre timmar lång båtresa med bra stek. Det var nice, sen satte vi oss på bussen mot Phuket...trodde vi. Efter några mil stannade vi för att tydligen bli skeppade till olika destinationer med minibuss. Här upptäcktes också att de äckliga thaiarn rotat igenom allas väskor. En tysk hade fått sin kamera stulen, men vi hade bara kläder i våra stora väskor, så för oss var det lugnt.
Efter ca 30 min kom en minibuss som skulle oss köra de ca 30 milen till Phuket.
Jag och Andreas fick dela på framsätet, vilket snarare var gjort för en och inte två personer. Möjligen två små thaiar då. Det var näst intill outhärdligt att sitta vridna som vi gjorde. Hemskt. Ont överallt.
Chaffören var nog bland de vidrigaste varelser vi någonsin stött på och vi önskar honom verkligen inget gott här i världen.
Först sade han till oss att ingen fick prata, så där satt vi timme ut och timme in tysta medan han harvade fram i ca 70 km/h på motorvägen. Troligen fick han betalt per timme.
När vi började närma oss Phuket och trafiken började tätna började några fransmän längst bak i bussen prata. Då fick idioten damp, knäppte upp sitt bälte och dundrade iväg i 120 km/h på en kurvig 60-väg.
Så där satt man, fasandes för sitt liv för andra gången på fyra dagar.
En stund senare var han ca 30 cm från att köra ihjäl en mopedist. Hans reaktion var en tvärnitning och några, sannolikt inte allt för trevliga ord, ut genom rutan.
Motgång numero 3 var alltså ett faktum.
Thaiar är på många plan ett hemskt folkslag och det är inte underligt att de lever i ett så outvecklat land som de gör.
Tacka vet jag underbara Sverige...


/Mattias

måndag 25 februari 2013

På Koh Phangan!

Hallå!

För närvarande befinner vi oss på Koh Phangan, en ö en haltimmes båttur norr om Koh Samui (har äntligen fått reda på hur det uttalas - det uttalas "Kossa-mu-i", typ).
I slutet av båtfärden kom regnet och det har tyvärr stannat större delen av tiden sedan dess.
När vi äntligen kom fram till hotellet - ja, vi bor på hotell nu, sjukt lyxig känsla! - så tyckte vi genast om det. Allt verkade så lugnt och harmoniskt, vilket faktiskt var skönt efter att ha haft människor omkring oss konstant de senaste månaderna...desto mindre tyckte vi om det faktum att vi kommit till Sabaii BEACH resort och inte till Sabaii BAY resort, som vi bokat. Molokna och inte allt för glada i hågen tog vi en taxi till vårt egentliga hotell. Vi nojade en del över att vi skulle få uppleva något av ett antiklimax...men så blev inte fallet!
Visst, hotellet vi bor på nu kanske inte ligger riktigt lika fint och är riktigt lika bra, men det är tyst och skönt och det uppskattar vi. Dessutom betalar vi aldrig maten direkt, utan allt vi äter sätts på vårt rumsnummer och betalas vid utcheckning... Det känns lyxigt att äta och bara gå därifrån!

Annars så är väl det mest intressanta som hänt att två thaiungar var väldigt intresserade av vårt hoppass igår och hakade på.
Regnet fortsätter att falla och brännan som vi hann bygga upp imponerande snabbt igen på ca 3 dagar börjar försvinna igen.

17 dagar kvar av Thailand, 21 av resan. Inte långt kvar nu!


See ya,
/Mattias

torsdag 21 februari 2013

Fina dagar i det thailändska landet

Yes, fint äre!
Dålig uppdatering på sistone på bloggen, men grejen är den att det finns inte så mycket att förtälja. Dagarna ser ganska likadana ut. På dagarna steker vi på stranden och på kvällarna chillar vi eller går ut. Därför kommer inläggen de närmsta veckorna att komma aningen mer sporadiskt.

Igårkväll va vi på ett ställe som heter Ice Bar. Rätt häftigt koncept. Man får en typ vinterparkas och en ryssmössa, sedan får man gå in i baren där det är -7 grader C och allt är byggt av is.

Vad gäller stranden här så är den absolut godkänd. Vi bor ca 250 meter därifrån. Dock brukar vi traska ca 1 km längs den innan vi kommer till vad jag antar har blivit vårt favoritställe.
I övrigt så är det i stort sett bara svenskar här. Innan har vi velat undvika svenska interaktioner, men nu uppskattas de till fullo!

Vad gäller hostelet vi bor på så är det grymt! Litet, men rummet är förhållandevis enormt, AC:n magisk och personalen väldigt trevlig och hjälpsam. Idag fick vi t.ex våra kläder tvättade, strukna och vikta för endast 60 TBH/kilot.
Hostelrecensioner för Hongkong och Thailand kommer då vi kommit hem till Sverige då man fått lite mer perspektiv på hostelna, så man inte bara jämför med de australienska.

Ja, det var väl det...nej, juste! En sak till. Imorgon fredag kommer tydligen massa svenska artister, bl.a Norlie KKV och Movitz, hit och uppträder på vad som kan klassas som en svenskfestival i djungeln. Vi har kirrat biljetter för 900 TBH, så imorgon blir det festival med ca 3000 andra svenskar!
...och på lördag bär det av till Koh Phangan, så nästa inlägg är att vänta därifrån!


Hujj,
/Mattias

söndag 17 februari 2013

Värsta resdagen ever

Puhh, vilken dag.
Kl 05.00 ringde klockan på hostelrummet i Bangkok. 45 minuter senare satt vi i en taxi med en - att döma av hans underliga läten - döende taxichafför. Runt kl 07.00 satte vi oss på bussen (som förövrigt tack och lov i stort sett höll svensk turistbussklass). Här satt vi, och satt... och satt. Efter att ha suttit i 11,5 h (varav vi de sista tre timmarna var säker på att vi var framme när som helst) bortsett från några toastopp (för få) och en matpaus (åt från något gatukök) kom vi slutligen fram till Don Sak och piren varifrån vår färja till Koh Samui skulle avgå. Skönt, tänkte vi. Nu är vi ju i stort sett framme. Extremt trötta och less på livet som vi var vid det här laget halvsov vi på några stolar under den 1,5 timme långa båtfärden.
Väl framme på ön väntade inga taxibilar som vi förväntat oss. Istället skulle bussturen fortsätta. Bussen hängde alltså med färjan över.
Här hamnade vi i en aningen prekär situation. Två vita, svenska pojkspolingar ensamma bland en bunt icke-engelskatalande thaiar är inte en bra kombination om man vill ta reda på vart man är på väg.
Bussen lämnade oss för övrigt vid en toapaus tidigare under dagen. Som tur var råkade Andreas komma ut från pissoaren precis då och se bussen rulla iväg. Tur var väl det, annars hade vi stått där utan väskor, mobil, mm mitt ute ingenstans i Thailand.
Hur som helst.
Där rullade vi alltså vidare i bussen och hade ingen aning om vart vi var på väg och ingen var förmögen att tala om det för oss heller.
Efter vad som uppskattningsvis var en halvtimme kom vi äntligen fram till en bussterminal. Här fanns inga taxis, utan vi blev hänvisade till en, något mysko, man med en pick-up.
Det fanns inte mycket att göra åt saken, så tillsammans med vad vi antog var tre - ber våra äldre läsare om ursäkt för uttrycket - horor gav vi oss av till mannens bil. Tjejerna hoppade in i bilen medan Andreas och jag fick hoppa upp på flaket tillsammans med alla väskor.
Så där satt vi. Med skräckblandad förtjusning susade vi mot vad vi hoppades var vårt hostel. Risken fanns, insåg vi, att vi nu var på väg med tre horor och deras hallick till någon mörk gränd där vi skulle bli bestula på allt vi äger och har, styckad i bitar för att slutligen bli sålda, i separata delar, till svarta marknaden för levande organ.
Efter ett tag framgick dock, som tur var får man väl kanske tillägga, att vi faktiskt inte skulle bli slaktade. Dock hade föraren ingen aning om vart vårt hostel låg, men efter att ha cirkulerat områdena ett tag och ringt några samtal kom vi ÄNTLIGEN fram till vårt hostel.
Och här är vi nu.
Än så länge känns allt med boendet bra.
Träffat Adam har vi gjort också. Käkade lite. Kändes rätt välbehövligt efter att ha levt på två små mackor till frukost, en liten tallrik thaimat till lunch och två bullar och lite vatten till fika. Kl 23 var man rätt hungrig med andra ord...

Nä, nu var det 20 timmar sedan den här hemska dagen började. Nu blire sömn. Bilder från Hongkong och Bangkok kommer i dagarna. Första prioritet nu är att försöka få tillbaka brännan.


P.S 12 h bussresa + 1,5 h färja kostade 600 bath = 120 kr = helt okej. D.S


God natt världen,
/Mattias